Liseberg bjöd på ståuppkomik likt förra årets Humor i hamnen.
Från vänster till höger: Peter Apelgren, Catrin Martinsson, Evelyn Mok, Niklas Andersson. Utanför bild Ina Lundström som verkade missa bugeriet i slutet.
Liseberg har satsat hårt på helgunderhållning med olika teman under sommaren, där en specifik musikgenre ofta har blandats med en specifik dryck, såsom MetAle där man bjöd på rock/metal och birra (tänk pale ale, etc.) till ett pris som säkert var fullt rimligt. Själv brukar jag undvika att hinka i mig dyckesvaror i samband med konserter för att slippa springa på damrummet stup i kvarten.
Det är nog inte så svårt att lista ut att denna tematiska korsbefruktning av underhållning och dryckesvaror är något som har hjälpt till att gynna försäljningen av diverse törstsläckare i barområdet runt den lilla scenen där spektaklen ägt rum.
Nu senast valde man dock att byta ut musiken mot prat för att sedan mixa detta med några flaskor skumpa och röra om med ett träben. Alltsammans under epitetet Bubbel & Babbel.
KÄND KÄNDIS FICK PRIS – dessutom: standup, skönsång och ond, bråd död
Aktiviteterna runt lilla scenen i parkens hamnområde ägde rum under fredagen och lördagen, 16-17 augusti.
Fredagen bjöd på en prisutdelning av Lisebergsapplåden till en folkkär svensk underhållare. Detta följdes senare under kvällen av standup, eller ståuppkomik, som man sa på Adde Malmbergs tid.
De som var morgonpigga kunde sedan på lördagen bli besjungna av Molly Hammar klockan 15. De som hade tålamod att slå ihjäl några timmar efter konserten kunde sedan roas och oroas av krimpodden Mord mot Mord klockan 20.
Svennigt-redaktionen var på plats på fredagen och valde att skippa lördagens skojigheter. Molly går förvisso inte av för hackor, men vem katten orkar komma raglandes till parken redan vid middagstid? Samtidigt kändes inte mordutredningar som någon vidare festlig lördagsunderhållning.
Lördagens upplägg kändes som ett lite märkligt hopkok och min spontana tanke var en förundran över varför man inte hade krimpodden på eftermiddagen och konserten på kvällen. Det hade väl ändå blivit en mer festlig avslutning? Men vad vet jag, kanske besökte självaste Leif GW mordpodden och var glad i hatten och dansade på borden och gjorde helikoptern som avslutning? Det lär vi aldrig få veta.
Kanske ville man hålla ihop temat lite bättre genom att börja och avsluta Bubbel & Babbel med just mera babbel. Således fick Molly helt sonika klämmas in som utfyllnad på den udda tiden mitt på dagen. Att en annan Molly (Sandén) hade uppträtt på stora scenen för utsåld publik bara ett par dagar innan var en ironi som ytterligare fick Hammar att framstå som en smula i skuggan.
Tog miste på Tommy Körberg och Suzanne Reuter. Lätt hänt ändå!
På fredagen skulle Lisebergsapplåden delas ut till en person som gjort Sverige gladare. På Lisebergs webbsida om priset möttes man av en bild på Tommy Körberg, och utan att ha lusläst vidare på sidan kändes det rimligt att det var han som skulle motta priset.
Vad roligt, tänkte jag. Då kanske man får höra en av Tommys två låtar. Det blir spännande att se om det blir den om fattige bonddrängen eller den om en stad inuti ett ljus, i ett land inuti ett hus vi får höra med hans igenkännliga, nasala stämma.
Väl på plats i en av stolarna framför scenen blev det dock klart att det inte alls fanns något Körberg på plats för att motta pris. Det var förra årets vinnare, visade det sig. Istället var det Suzanne Reuter man drog ut på scenen. Under en halvtimme blandade man intervju med diverse underhållare som sprang av och på scenen. Däribland en som härmade Carola Häggkvist. Reuter hyllades även med några förinspelade videohälsningar från bland andra Loa Falkmun och Per Andersson.
Även om det var Suzanne Reuter som skulle hyllas, så var min känsla att det var övriga inblandade som tog det mesta av rampljuset, och ofta var det svårt att hänga med i hur sång- och humorinslagen var relaterade till själva huvudpersonen. Det räckte dock med att tv-serierna Svensson, Svensson, Lorry och Reuter & Skoog nämndes för att publiken skulle applådera på ren reflex.
Det var bra fart i evenemanget och när jag kollade klockan när flaskan med skumpa var sabrerad och priset utdelat, förundrades jag över att man hunnit klämma in så pass mycket på bara en halvtimme!
Suzanne Reuter uppaktas av "Carola".
Fler bilder inom kort på vår systersida CrowdSnapper. Foto: Jonas Gustafsson
Korvparty, dock utanför scen
Det var då en timmes uppehåll innan standupen skulle börja, så jag tog en svängom förbi dasset, vattenkranen, följt av ett par slangar vid korvhallen. Allt raskt avhandlat på en halvtimme. Tillbaka vid scenen, knappa halvtimmen innan standupen skulle dra igång, var det redan fullsatt i stolarna. Det fick därför bli standup i dubbel bemärkelse.
Standup comedy är en ganska mansdominerad bransch och kan lätt bli lite av ett korvparty. Att tre av de fem komikerna på Bubbel & Babbel var av det kvinnliga slaget kändes därför som en frisk fläkt.
En vanlig kritik mot kvinnliga komiker brukar vara att de bara pratar om sex. Efter att ha sett tre kvinnliga komiker i rad avhandlas denna afton så blev det också svårt att säga emot detta påstående. Ina Lundström pratade om sexlösa förhållanden och kvinnligt porrtittande, Evelyn Mok pratade om dejtinglivet och sitt komplex över sina bröst, följt av Catrin Martinsson som pratade om sin killes bisarra parningsritualer.
Niklas Andersson levererade igen
I likhet med förra årets Humor i hamnen var Niklas Andersson konferencier även denna gång och inledde med eget material som han sprinklade in även i mellansnacken. Som vanligt med den glade göteborgaren så blev det, bred igenkänningshumor som gick hem klockrent hos publiken. Hans humor är ofta väldigt lättsam och harmlös, men det kändes som han vågade ta ut svängarna lite extra nu, och la in några gags både mot publiken (exempelvis några som traskade in och satte sig på första parkett mitt under showen med glass i ena näven och skumpa i den andra – säkert en fin smakkombination), och de andra komikerna. Även när omgivningen stundtals blir mål för skämt levereras dock dessa med en glädje och värme som inte ens hade kunna få Will Smith att gå i taket.
Sin vana trogen, handlade mycket av skämten om vardagliga iakktagelser. Som hur glad man som vuxen kan bli av att sopbilen kommer när soptunnan är redigt full, likt ett barn som väntar på glassbilen. Eller varför alla hantverkare prompt skall komma sju på morgonen. Var hittar man de morgontrötta som raglar in vid elva?
En skaplig del av materialet handlade om OS. Att skämta om de som tävlar i sporten gång är förstås som att sparka in en öppen dörr, givet deras gångstilar som ofta är av en mer flambojant karaktär. Så gjordes i alla fall, med punchlinen: "Håller Stockholm Pride på fortfarande?".
Hur lätt man kunde avgöra vad de olika idrottarna tävlade i för gren bara av att titta på dem, var nog också en tanke som många kände igen. Det är inte så att man skulle missta en pingisspelare för att vara brottare, menade Andersson. Han missade dock själva elefanten i rummet när han var inne på Truls Möregårdh och hur någon med det namnet omöjligen kan misstas för att vara något annat än en skåning! ...Eller???
Niklas Andersson
Fler bilder finns på uppe nu vår systersida CrowdSnapper. Foto: Jonas Gustafsson
Nytt och återvunnet material om relationer och kroppsideal
Evelyn Mok (TMI: jag kämpar varje gång med att inte skriva Wok av misstag) var först ut på scen efter Niklas Andersson öppning och gled snart in på relationstemat och hennes avsaknad därutav. För att öka sina chanser till matchningar på dejtingappar hade hon utökat åldersintervallet bland matchningarna till äldre män, till en sådan grad att artros blivit ett återkommande tema.
Humorn var annars mycket av det självironiska slaget, där hon klankade ner både på sitt uttal (råkade få ett R att låta som L, vanligt bland asiater), klädsel och sin kropp. Framför allt sina bröst, som hon hade svårt att visa även i sängkammaren. Materialet kändes personligt och självutlämnande. Intrycket man får av Mok är att hon även verkar väldigt sympatisk och rar som person, så min spontana reaktion var att jag ville ge henne en kopp kamomillte och en kram snarare än att skratta åt henne.
Evelyn Mok
Fler bilder inom kort på vår systersida CrowdSnapper. Foto: Jonas Gustafsson
Ina Lundström, som tog över scenen efter Mok, var också med i förra årets Humor i hamnen. En del av materialet kändes igen i årets motsvarighet Bubbel & Babbel. Framför allt skämten om hur skönhetsidealen skiljer sig mellan Göteborg och Stockholm, där hon hemma i Götet kan uppfattas som milt porrig, för att bli betraktad som en kroppsaktivist borta i den kungliga huvudstaden.
Annars var det mindre lokalhumor denna gång men desto mer om sex och hur weird det är i par som känner varandra sedan länge. Än värre om de har träffat varandras föräldrar osv, något nästan göra det till något incestuöst, skämtade hon. Hon frågade även hur många av kvinnsen i publiken som hade kollat på pörr, varpå tre modiga stolt räckte upp näven.
Ina Lundström
Fler bilder inom kort på vår systersida CrowdSnapper. Foto: Jonas Gustafsson
Två knasbollar i andra akten
Humorn var indelad i två block på cirkus 45 minuter, med en dryg kvarts paus. Gissningsvis var det för att folk skulle ha möjlighet att köpa dryckesvaror i baren, men få tordes lämna sina infesna säten med risk att se dem vara upptagna när de väl kom tillbaka.
Till kvällens andra akt skulle visa sig att man hade sparat det knäppaste.
Catrin Martinsson var det enda nya namnet för mig och hennes uttryck var av det knasigare slaget. Efter Niklas presentation av henne fick hon sig en kram på väg till micken, varpå hon såg mycket besvärad ut.
Hon pratade mycket om det bisarra samlivet med sin sambo, som verkade ge material till en hel föreställning. Bland annat om hur han brukade springa runt med fingret genom gylfen och jaga henne som någon slags parningsritual. Hon kändes ganska mycket som en lustig karaktär och hade säkert passat in som en skruvad karaktär i någon komediserie.
Catrin Martinsson blir tvångskramad av herr Andersson.
Fler bilder inom kort på vår systersida CrowdSnapper. Foto: Jonas Gustafsson
Från en knasboll till en annan – sist ut på scen kom Peter Apelgren som verkade redigt tänd denna afton. Han började med att lägga sig raklång på scenen och gjorde EN armhävning, för att i nästa ögonblick springa ut i publiken och intervjua väl valda offer med en mick med kraftig autotune så allt lät helt koko. Han har en udda humor, helt klart, och hade själv svårt att hålla sig för skratt.
Mycket av rutinen bestod sedan av korta utläggningar och oneliners nedskrivna på en lapp, som ibland knappt hade någon poäng. Mycket av Apelgrens humor handlar helt om sättet han levererar det. Bland annat kallade han sin fru Anna för Lennart Mannheimer. Var det ens ett skämt, ingen vet, men folk flabbade tillika över dess knasighet. Han har viss likhet med en annan Peter; Wahlbeck, i sin oberäkneliga och okonventionella humor där de galna tankegångarna bakom skämten är viktigare än deras poänger.
Mycket av skämten gick nog många över huvudet och Niklas Andersson, som återtog scenen för att knyta ihop kvällen, passade på att lägga in en jab och referera till Apelgrens standup som "igenkänningshumor för en person".
Peter Apelgren gymnasicerar. Eller nåt...
Fler bilder inom kort på vår systersida CrowdSnapper. Foto: Jonas Gustafsson
Slutkläm
Det är kul att Liseberg breddar sig och satsar på olika slags underhållning. Hoppas på en ny upplaga med standup nästa sommar.
Då hade det varit lattjo om de förutom Niklas Andersson även hade bjudit in Fredrik Andersson, Annika Andersson, Anders Jansson samt Anders "Ankan" Johansson. De hade varit rediga tungvrickare att presentera i följd!
Se även
Kolla in Svennigts recension av föregående års motsvarighet Humor i hamnen nedan!
