En sprillans ny serie baserad på Bert har precis kommit upp för beskådan på streamingplattformen C More och SVENNiGT har sett alla tio avsnitt. Hur väl står den sig jämfört med originalserien från 1994? Läs vidare för vår jämförelse och ingående recension, vettja!
Trailer till serien finns även längst ner i denna recension.
Senast i raden av nyproducerade Sune och Bert
På senare år har det gjorts många nya parodier av Anders Jacobsson och Sören Olssons gamla barnboks- och serie/film-karaktärer Sune och Bert. För ett gäng år sedan släpptes en Sunetrilogi med Morgan Alling i spetsen, som inte var så mycket att hänga i grannen och kunde inte på långa vägar mäta sig med klassikern Sunes Sommar. De nya Sunefilmerna där Sissela Benn och Fredrik Hallgren spelar päron är dock klart bättre och faktiskt rätt underhållande, även för oss som är könsmogna. De som undrar vem i helskotta Fredrik Hallgren är, känner säkert igen honom som den där flintisen som synts i mästerverk som Bonusfamiljen, 112 Aina och Karatefylla.
Den ursprungliga Bert-serien producerades 1994 och likt exempelvis Ronny och Ragge, som kom några år tidigare, var det en serie främst avsedd för barn och tonåringar, men som visade sig locka en betydligt bredare skara tittare och genom året uppnått en viss nivå av kultstatus. Det gör det till en stor utmaning för den som försöker sig på en remake.
Jämfört med Sune, delar Bert i stor utsträckning samma koncept med en tjejtokig huvudperson fast i högstadieåldern istället för mellanstadiet, som jag gissar att Sune går i. Och då tonårshormonerna då hunnit komma igång på riktigt, blir det även lite mer pubertalt tema och mer fokus på mer laddade ämnen som sex, alkohol och liknande. Och skulle jag gissa så är det är förmodligen av den anledningen men valt att satsa mer på att göra Sune-filmer, då dessa är lite mer safe och familjevänliga.
Bert - återuppstår i ny film och serie efter 25 år
Bert har likt Sune också fått en ny film på sistone; Berts Degbok från 2020 som jag inte har sett. Men det är intressant att det dröjde hela 25 år mellan filmen från 1995 som följde ursprungsserien, till den nya filmatiseringen från förra året. Det stora glappet innebär en extra utmaning för skaparna att få till en serie som känns nutida och samtidigt ha tillräckligt stark koppling till ett så pass åldrat original. I fallet med de nya Sune-filmerna räckte det ju att göra något bättre än föregående trilogin som slutate bara fyra år innan den nya tog över. I fallet med Bert har man däremot bara det kultförklarade originalet att jämföras med, vilket är en klart längre måttstock att mäta sig med.
 |
| Trevlig liten filmbox på Ginza till priset av en pilsner. Sunes Sommar och Bert: Den siste oskulden. Två klassiker och en tredje rulle som också följer med. Den kan man ju alltid ha som ölunderlägg eller nåt. |
Filmens skådisar utbytta i serien
Den ännu nyare serien "Bert" från i år (2021), går att se på TV4:s premiumtjänst C More. För de som är intresserade att kika på serien brukar en gratis provperiod erbjudas nya kunder. Sedan finns det väl alltid en chans den kan komma att sändas vanliga TV4 någon gång i framtiden, men det törs jag inte sia om.
Serien ifråga är i alla fall ganska skojsig stundtals. Vad som dock är lite förvånande är att så gott som hela skådespelarensemblen har bytts ut på nytt sedan filmen Berts dagbok som kom så sent som förra året (2020):
 |
| Nya Bert-filmen från 2020. Enda skådisen som återkommer i den nya serien (2021) är pajken som spelar Lill-Erik. Filmen finns på Ginza för den som är intresserad: BluRay / DVD |
Många stora humorister i desto mindre roller
Nya serien har många välkända nyllen med, såsom Anders & Måns-Anders som pappa Fredrik och Emma Peters från Grotesco som mamma Madeleine. Mimmi från Tre Kronor spelade Berts mamma i originalversionen. Nu får hon istället spela mormor Mormor. Andra kända ansikten som dyker upp i mindre roller är Peter Apelgren och Anna Blomberg, som morbror Dan + fru, Jesper Rönndahl som hemkunskapslärare, Petra Mede som fransklärarinna, Cissela Frode som skolsyster och ståuppkomikern Ahmed Behran som gympalärare.
 |
| Peter Apelgren, Anna Blomberg och Anders Johansson. |
Med en sådan stark lineup av komiker hade jag gärna sett att man tog ut svängarna lite mer och gjort lite mer urflippade karaktärer. Här får de mest agera bakrundssorl, medan kidsen får ta mer plats. Känns lite som ett bortkastat tillfälle. Nu känns det mer som man tagit in en massa kända personer för att vara affischnamn åt serien.
På tal om oväntade kändisinhopp i serien:
Se även: Mustige Mauri ballar ur i Bert
Förnyelse från 1994
Kontroversen kring 90-talsserien
Den gamla Bert-serien producerades 1994 och mycket har hänt sedan dess i samhället. Tydligen har serien i efterhand kritiserats en del för att vara sexistisk, och innehålla skämt som kan uppfattas som rasistiska och homofoba. Jag minns själv att det idag mycket laddade N-ordet mer var ett skämtord på den tiden. Även komediserien Rena rama Rolf med Lasse Brandeby i titelrollen använde i ett av avsnitten ordet på ett skämtsamt sätt. Hela det avsnittet hade nog varit svårt att sända i TV idag, då det helt anspelade på och drev med Rolfs förutfattade meningar om afrikaner.
I videon nedan kan man se lite av det som SVT valt att klippa bort från nitttiotalsserien av Bert. Då serien är gjord för barn och unga är det valet helt förståeligt, då man inte vill förvirra dem till att tro att skämt med blackface och liknande är social accepterat idag. Samtidigt är det viktigt att bevara allting oklippt någonstans, som historiska dokument. Väljer man att klippa och klistra i gamla verk och ge sken av att de är originalen, så vet man snart inte vad som är sin historia.
En mognare reboot
Mycket av humorn i 90-talsserien var ren lyteskomik, där många av karaktärerna såg utstuderat löjliga ut. Exempelvis hade Åke en fånig Hjalmar-frisyr och Lill-Erik hade kraftigt överbett och glesa tänder, ständigt med fingret i näsan. Även Torleif var den arketypiske nörden med pullover och flaskbottnar till glasögon. I 2021 års adaption är karaktärerna en aning mer realistiska och känns mindre som karikatyrer. Och i allmänhet känns nyversionen som en mer mogen reboot.
Det uppdaterade kompisgänget
De fyra kamraterna bestående av Bert, Åke, Lill-Erik och Torleif finns fortfarande kvar - nästan. Torleif har ersatts av den punkiga tjejkompisen Thora. Åke är nu en energidrycksknarkande gamer medan Lill-Erik är blyg, skötsam och en gnutta lillgammal. Klart mer realistisk än David Boatis ständigt livrädde näspetare till karaktär. Likt i förra serien har de fortfarande ett band ihop, nu kallat Thorax. Hela den aspekten tycker jag känns lite långsökt, dock. För bortsett från möjligen Thora så verkar ingen av dem vara speciellt intresserade av musik. Det känns mest som en vinkning till 90-talsserien med He Man Hunters, som förvisso också var ett rätt udda gäng musikanter.
Det faktum att Bertponken nu kan umgås med tjejer utan syfte att få dem i bingen känns som ett fräscht grepp. Thora är en helt annan karaktär än vad Torleif var och på ett sätt är relationen mellan henne och Bert den mest intressanta och där den största förnyelsen gjorts i det faktum att hon inte utgör ett kärleksintresse, utan är en normal del i kompisgänget. Ofta är hon det viktigaste bollplanket för Bert när han gått och kärat ner sig. Något han fortfarande gör ofta, förstås, men inte fullt lika förbehållslöst som tidigare. Det händer till och med att han själv blir föremål för någons förälskelse och får samvetskval då han inte känner samma sak. Något sådant djup i relationerna fanns inte i originalet, utan det var mer tvådimensionellt. Bert var då den som ständigt jagade varenda tjej han stötte på och det slutade med att han förr eller senare fick nobben i elva fall av tio.
 |
| 1994 jämfört med 2021 - här är de viktigaste karaktärerna i Berts värld. Från vänster till höger: Åke, Bert, Torleif/Thora, Lill-Erik, Klimpen |
När man jämför sida vid sida, märker man att omsorg lagts på att skapa viss igenkänning av karaktärerna för de som var med redan på 90-talet. Lägg märke till hur färgtonerna i kläderna tydligt går igen.
En ny Klimp
Den ständige busen Klimpen, som tidigare var en slags rockabilly-ligist, har nu blivit en gymfåne som bokar upp replokalen för att träna MMA - själv. Låt det sjunka in...
Han får inte lika mycket utrymme som förr, utan syns mest i de första avsnitten, som jag även tycker känns mest trogna den klassiska serien. Trots att vi inte får se gamla Klumpen i sin klassiska "BLÄ"-skinnpaj, så görs en vinkning till originalet då Thora istället bär den under en spelning med bandet.
Har hört att den gamle Klimpen från den tidigare serien fått spela Klimpens farsa i filmen från 2020, men i serien syns han inte.
 |
| Thora står upp mot Klimpen och ger honom fingern. |
Slut på snusket
I gamla Bert-serien var titelrollens största drivkrafter att få hångla och dansa korvtango med alla honor han la ögonen på. I nyversionen går man på den mer säkra linjen och berör inte sex alls, bortsett från ett och annat snoppskämt. I övrigt känns originalkonceptet igen, där Bert gör mer eller mindre tafatta försök att impa på damer. Något som ständigt slutar i förvecklingar och misstag där han gör bort sig eller sviker kompisarna i sina desperata försök att vara någon han inte är. Fast naturligtvis han lär sig sin läxa i slutet av avsnitten och gör rätt för sig.
Avsaknaden av pubertal humor och sexfixering gör samtidigt att serien på ett sätt känns mer lik Sune, fast bara med något äldre barn.
Teknisk nutidsanda
Man går även all in när det kommer till att anamma moderna företeelser som sociala medier, chattar och annat hippt som kidsen använder idag för att slippa prata med varandra IRL. I en TV-serie kan det dock bli lite mycket mobilskärmar, chattmeddellanden och prat om sociala appar etc. Det kan stundtals tendera ta väl mycket plats, men känns förmodligen som ett helt naturligt inslag för den tilltänkta målgruppen. Det gör det dock inte nödvändigtvis så underhållande att se på rent dramaturgiskt, kan jag tycka. Snarare gör det troligen även att serien kommer kännas daterad ganska fort, då sådana trender kommer i rask fart. Kidsen som ser serien om tio år kommer förmodligen inte ens veta vad som menas med dialog såsom "hon skrev till mig på Snap". Det är ungefär som om karaktärerna i en serie från millenieskiftet skulle prata om vem som är ens toppvän på Myspace eller vem man chattat med på IRC eller ICQ i helgen. Blir mossigt och svårt för alla som inte var där just då att relatera till efter bara några år.
Även om 90-talsserien på många sätt kanske inte känns helt fräsch idag, kring vad man kan skämta om osv, så såg man inte Bert med kompani prata i klumpiga Motorola-telefoner med fjongantenn stup i kvarten eller visade hälften av dialogen i form av korniga SMS-meddelanden.
Dattaspel
Som tidigare nämndes är Åke en inbiten gamer i den nya serien, vilket leder till en hel del prat om just dattaspel. Det är då lite lustigt att man valt att byta ut vissa speltitlar, medan andra är kvar som de är. Som exempel: Åke babblar ständigt om spelet "Battlefort", som troligen är en sammanslagning av speltitlarna Battlefront och Fortnight. Men i nästa stund namedroppas Call of Duty helt "ocensurerat". Go figure, som de säger borta i väst...
Kan inte minnas att någon av gossarna i serien från 1994 gameade något. Men då gissar jag att arkadspel eller SNES och Sega Mega Drive var det ballaste just då, innan Sony PlayStation och Sega Saturn kom ut, lagom till julhandeln.
Corona och Tegnell
Något som än mer indikerar hur nyinspelad serien är när coronaviruset otippat namedroppas i serien, när en av kamraterna inte kommer till skolan. I övrigt märks inte pandemin av nämnvärt, utan det känns mer som något man slängt in i sista minuten, först efter manus skrivits. Längre in i serien är ungdomarna bland annat är på en smockfull hemmafest, där ironiskt nog Anders Tegnells namn dyker upp.
Slutkläm
Sammanfattningsvis så tycker jag detta var en rätt lyckad uppdatering av originalet som känns mer verklighetsnära utan att mista humorn. Den innehåller en hel del dagsaktualiteter som känns igen idag men som förmodligen kommer gå över huvudet på framtida generationer.