Antiklimax utan snusk

Rumpmeloner, pyromani, fula ord och gubbatafs

Melodischlägerns andra deltävling i Göteberg bjöd på en kaskad av skandaler och ett blaskigt startfält, låtmässigt. Allt är sig likt, med andra ord. Som vanligt är Svennigt-redaktionen sist på bollen att summera och knyta ihop säcken.

Fröken Fusk stal showen

Till absolut ingens förvåning blev en av tävlingens stora snaskis Fröken Snusk, som på förhand varit den stora kioskvältaren för pressen, i och med alla "skandaler".

Först handlade det om misstankar om köpta streams på Spotify, sedan var det moralpanik och oro över att hon skulle sjunga om manslemmar, vulvor, moderkakor och annat snuskigt, vilket fick hela landets curlingpäron att utbrista "tänker ingen på baaaarnen?".

Sveriges presskår i CHOCK över svordom på genrepet

Så sent som dagarna innan deltävlingen i Göteberg var det dags för nya SKANDALER.

Det ena var att ett klipp från Snusks låt hade läckt ut på TikTok. Jaha...

Det andra var att Fröken hade dabbat sig på genrepet och i frustration yttrat ett fult ord som råkar rimma på snora. Kan ni tänka er?! Att någon som gjort karriär på att sjunga om att göka och åka raggarbil skulle ta till sådan grov vokabulär. Nääe, marsch in på dass och tvätta truten med tvål och vatten, unga dam!

Håll i hatten! När Snusk inte sätter tonerna går det vilt till.

Just så verkade man åtminstone ha resonerat i kvällspressen, då Snusks känsloyttring i form av ett fult ord (och att hon smällt till sig själv i ansiktet för att skärpa sig) var något som Aftonblaskan och Expressen fann så uppseendeväckande att de skrev flera långa artiklar om det. De frågade till och med programmets projektorledare Anders Wistbacka vad han tyckte om det absolut CHOCKERANDE tilltaget, i hopp om att kunna få till ett saftigt "SVT RASAR" och "HOTAS AV DISKNING" på löpen. Svaret från projektorledaren blev kort och gott att han tyckte det var olämpligt. Gott så.

Bland annat Aftonbladet skrev om "det fula ordet" Snuskis yttrat här, här och här. Naturligtvis poddade de även om det, här.

Projektorledaren om Fröken Snusks CHOCKERANDE vredesutbrott:

- Olämpligt.

Gubbatafs

Det framkom även att Snusk hade blivit antastad sexuellt av något random fyllo under repetitionerna, men det var inte lika stor och snaskig nyhet. Mannen hade tydligen ackreditering, så troligen vet SVT vem slasktratten är, men händelsen är tydligen något som skall "utredas" i några år först och sedan sopas under mattan.

Strulet slutade inte där, dagarna efter tävlingen var det fortfarande oklarheter kring vem som var upphovsperson till låten och personer togs bort och andra lades till. Själva verksamheten bakom konceptet Fröken Snask verkar vara lite som om att ha ett gäng fjortonåringar till att driva företag. Och sanningen är nog inte så värst långt ifrån.

För dem som hade förväntat sig ett djärvt och snaskigt framträdande från Snuskis, blev bidraget i sig ett antiklimax och det var mycket moralpanik och uppståndelse för ingenting. Men mer om det senare.

Kolla in melonerna!

Den andra SKANDALEN förutom Snusk var två damer i publiken som var utklädda till en siamesisk jordgubbe. Mina tankar gick förstås osökt till den gamla NileCity-sketchen med de sjungande koreanska adoptivpäronen.

Adoptivpäronen från NileCity 105,6. Slående lika två publiksittare i Melodifestivalen.

Det var dock inte alls en siamesisk jordgubbe de båda kvinnsen var utklädda till, utan en rumpformad melon, visade det sig. I händerna höll de en banderoll prydd med texten "glöm inte Gazas barn". Vattenmeloner har även spridits i sociala medier som en symbol för Palestina, då frukten delar flaggans färger.

Budskapet i säg var väl rätt oförargligt, tyckte jag, men SVT växlade fort som attan till en annan kamera medan melondamerna bryskt eskorterades ut från arenan av två gorillor.

Det kan te sig svårt att se vad som skulle vara provocerande eller kontroversiellt med ett budskap om att man skall tänka på barn (inte alls pedo-varning på det), men Mellon är väl tänkt att vara som en bubbla där folk kan sätta hjärnan i standby-läge och slippa tänka på omvärldens alla problem för en stund. Oavsett "politiskt" budskap, vare sig det handlar om att tänka på barn eller återställa våtmarker, har man uppenbart en nolltolerans mot sådana infall och hyss.

Två damer hade bytt ut batiktröjorna mot melonkostymer för att visa stöd för Palestina. När de satt bredvid varandra såg det dock mer ut som en stor, ilsket röd babianstjärt. Banderollen hade de smusslat in i fickan och den gav dem fri passage ut från arenan.

För bara ett par år sedan fick Lillasyster känna på när SVT svingade sin korv efter dem. Då var det för att gaphalsen Martin Westerstrand hade målat naglarna i Ukrainas färger som en symbolisk hyllningsgest för landet som hade invaderats av nazi...ryssarna bara någon dag tidigare. Till och med det ställningstagandet var tydligen för problematiskt för Melodifestivalen och bandet fick sig en varning. Kort därpå pudlade dock SVT och drog tillbaka sin kritik.

Konflikten i Israel är däremot för infekterad att ta i ens med tång, så här tog nog SVT trots allt rätt beslut att inte tillåta några yttringar från endera part i frågan, även om det är fred de manar till.

Bror svårmod tolkar Lotta Engborg

Om melondamerna inte var bisarra nog så fick vi som mellanakt se Viktor Norén från Sugarplum Fairy (tillika lillebror till Gustaf Norén, tidigare medlem i Mando Diao) framföra en finstämd version av Lotta Engbärs "Fyra bugg och en Coca-Cola" tillsammans med ett spelmansgille med gnissliga fioler.

Viktor Norén är vanligtvis en rätt bister och tungsint snubbe. Här sjunger han "Fyra bugg och en Coca-Cola" för att hedra Lotta Engborg.

Tankarna drogs osökt till Family Guy, där Peter Griffin mycket andaktsfullt sjunger Surfin' Bird.

Alla låtar kan göras i finstämd version. Alltså rent praktiskt. Absurt eller ej är en helt annan fråga.

Om ni undrar varför Svennigt envisas med att skriva om Melodifestivalen har ni svaret här. Skämten skriver sig själva.

Det skall hursomhelst bli mycket intressant att se vilken malplacerad musikant man får se sälja ut sin värdighet nästa gång. Kommer Thåström tolka Markoolio? Eller blir det Ulf Lundell som får riva av ett gammalt örhänge från E-Type?

Tävlingens starkast lysande tänder

Schlager-veteranen Liamoo som egentligen borde stava sitt namn Liaamo, hade tävlingens starkast lysande tänder och var således ganska förutsägbar att skickas direkt till final med huvudet före.

Numret var dessutom det mest påkostade med en jädra massa ljus och pyro. Vi spekulerar nu, men det är inte helt osannolikt att det var Liamoos nummer som fick Liseborgs vattenland Oceana att fatta eld.

Låten vete katten vad jag skall beskriva den som, men av någon anledning kom jag osökt att tänka på den där Batman Forever-låten Seal gjorde en gång i tiden. Kanske har de något gemensamt eller så var jag bara lite kall om fossingarna.

Liamoo tände eld på halva Göteberg, den jädra pyromanen. Till höger: det som skulle bli Lisebergs nya vattenland Oceana, en miljardsatsning som brann ner till grunden bara ett par dagar efter mellocirkusen var där. Hoppsan!

Ångestframkallande Lady Gaga-pastisch

Nästa att skickas vidare till final var unga ukrainskan Maria Sur som uttalas "surr", som bjöd på en dramatisk och ödesmättad bompa-bompalåt som drog tankarna till Lady Gagas "po-po-po-po-po-po-po-po-po-pokaface". Här var det istället textraden "will you oh-oh-oh-oh-oh-oh-oooh, oh-oh-oh-oh love me when I'm gone?" som agerade hook och refräng i låten.

I mina öron blev det en underlig misch-masch då allt hon sjunger genast får en tyngd och allvarsamhet givet hennes bakgrund. Samtidigt vill de poppa till det och göra något klatschigt och upptempo som passar för Mellon. Resultatet blir en låt vars "vibe" gör att lyssnarna närmast får dåligt samvete om de diggar den för mycket.

Till kvalet, tidigare känt som "andra chansen" kom med sin tredjeplats Fröken Snusk som inte var så snuskig, trots allt. Låten i sig kändes som en parentes i sammanhanget. Det var bompa-bompa blandat med gnisslig folkmusik och lyrik om att donka plôt. Det lät som något Drängarna eller Visir och Viktor likväl hade kunnat komma dragande med. Alltsammans var det paketerat i ett scennummer som drog tankarna till Sean Banan.

Det var förstås karaktären och framträdandet som folk var mest nyfikna över. All publicitet är god publicitet och låten blev snabbt den mest strömmade på Spotify i Sverige redan dagen efter.

För dem som hade förväntat sig ett djärvt och snaskigt framträdande från Snuskis, blev bidraget rätt mycket av ett antiklimax och hennes medverkan möttes sannerligen av en hel del moralpanik och uppståndelse för ingenting.

Fröken Snask sitter och flatulerar på en häst i papier-maché.

Även Dear Sara till andra hjälpen

Den andra att kvala vidare var samiska sångfågeln Dear Sara, som i mitt tycke hade kvällens starkaste låt. Sara och Sur var troligen de som fick dela på tittarrösterna, då de hade snarlika musikaliska uttryck, men Sara var lite melodiösare och, tja, gulligare.

Länge satt jag och funderade över varför namnet Dear Sara lät så bekant. Till slut kom jag på att det naturligtvis var det amerikanska bandet Dead Sara jag tänkte på. Tänk var stor skillnad en ynka liten bokstav kan göra.

Det här är inte Dear Sara, men Dead Sara är väl nära nog?

Nu på lördag tävlar Häxan Surtant. Det blir säkert intressant.

Kom ihåg att alla måste titta!

Antiklimax utan snusk — skandalerna stal showen