 |
|
Utställningen Only for the Wicked på Borås Konstmuseum har väckt uppståndelse med sina "vågade" leranimationer. Medan film och tv-spel har strikta åldersgränser är finkultur och liveunderhållning mer gråzoner, något som skapar en intressant frågeställning kring hur långt åldersgränser och "censuren" egentligen bör gå. Foto: Jonas Gustafsson/Svennigt. Infogad bild på Fröken snusk: pressbild. |
Här i den digitala eran, där film, musik och litteratur finns lättillgängligt med bara några klick så borde folk gå på museum och konserter snarare än att gå på bio och se filmer de redan kan se hemma i sin infesna soffa. De tycker i alla fall vi på Svennigts kulturredaktion.
Från omdebbaterade betongflickor…
Kanske är också museiverksamheten mer högaktuell än på länge just nu. Tidigare i höstas var det ett stort medieuppbåd kring en omdebatterad utställning av Sadaf Ahmadi på Borås Konstmuseum, där konstnärens betongskulpturer föreställandes hängda kvinnor i heltäckande slöja bedömdes vara för provokativa för att visa upp, med hänsyn tagen till det rådande säkerhetsläget i Sverige. Detta i kölvattnet av att en blekfet dansk och en irakier med solglasöga eldat böcker på svensk mark, något som hela Sveriges befolkning tydligen skulle straffas hårt för av någon anledning.
 |
Sadaf Ahmadis "betongflickor" som inte bedömdes säkra att visas upp öppet i Kulturhusets entré. Utställningen flyttades sedan till en mer diskret plats inne på Konstmuseet. Bild: SVT (klippt från videoinslag) |
…till ljusskygga leranimationer
Det tog sedan bara ett par veckor innan det blev kalabalik igen kring en konstutställning. Denna gång gällde det utställningen Only for the Wicked, som främst bestod av ett antal kortfilmer med leranimationer av konstnären Nathalie Djurberg, som parhästen och musikern/ljudproducenten Hans Berg lagt stämningshöjande elektroniska ljudslingor till.
Även om leranimation kan låta tämligen familjevänligt, så kan de som förstår utrikiska säkert räkna ut av titeln "Only for the Wicked", att det inte är nya avsnitt av Pingu eller Wallace & Gromit som står till buds, utan filmklipp av mer skruvad, ljusskygg karaktär som inte sällan anspelar på sex, sadism och ibland rena övergrepp.
SD-politiker höjer rösten
Utställningen hade en videosekvens i synnerhet som fick SD-politikern Maria Lindgren att gå i taket och föreslå att en varningsskylt bör sättas upp vid entrén till utställningen, då den inte är så värst lämplig för barn att se.
Svennigt tog själva del av klippet som BT skriver att politikern reagerar på, och i videon kan man se en man, som ser ut att vara en munk, gråtande tvingas in i en stupstock, varpå han skrikande får en morot uppkörd i arslet. Det är inte det enda klippet med munken, utan karaktären figurerar även i andra klipp där hans bakdel blottas och utsätts för andra hyss. Sedan blir han strypt av en orm.
Ett annat klipp var mer suggestivt och "filmat" i förstaperson där vederbörande verkade bli utsatt för någon form av sexuellt övergrepp. Återigen, på ett väldigt suggestivt och mardrömsliknande sätt, utan något explicit eller naket egentligen.
Kort sagt, Only for the wicked är en utställning som anspelar på det förbjudna och försöker vara kittlande och väcka reaktioner - gissningsvis främst hos en mogen målgrupp.
Vadå censur?
Att politiker ger sig in i och petar i konsten och vill sätta upp varningstexter kan ses som problematiskt, menar BT:s kulturskribent, som beskriver det hela som ett sluttande plan mot vad man skulle kunna kalla censur.
 |
På samma raljanta sätt skulle man kunna ha en skylt med texten "Varning för dans" vid entrén till en strippklubb. För det finns ju inte olika typer av dans, eller så... Bildkälla: BT-artikel av Agnes Brusk Jahn |
Konst och konst
Själv kan jag även tycka att om man skall diskutera konst som en gemensam företeelse, så blir det lite som att prata om äpplen och päron, då konst kan vara så mycket. Följaktligen blir även anledningarna bakom eventuella varningstexter eller liknande helt olika. För vad är den stora skillnaden mellan att begränsa en utställning som belyser kvinnor som faller offer för en våldsbejakande regim i mellanöstern å ena sidan, och att varna för en utställning som främst bygger på att vara vass, kittlande och skapa ”shock value”?
Det ena skulle kunna betraktas som att man kväva en utsatt persons åsikt och yttrandefrihet för att inte stöta sig med regimtrogna, det andra handlar främst om att inte traumatisera små barn. Ser ni skillnaden, rent principiellt?
Att sätta en åldersgräns eller åtminstone en åldersrekommendation handlar heller inte om någon censur. Censur hade varit att tvinga Nathalie Djurberg att göra sina kortfilmer mer harmlösa och slätstrukna, eller att utesluta de klipp som anses problematiska. Det är inte alls vad som föreslagits här.
Sedan är det väl rätt uppenbart att Wicked-utställningen inte var direkt lämpad för studiebesök av dagisklasser, så vad hade egentligen varit problemet med att gå ut med en rekommenderad ålder? Kanske har SD-kvinnan rentav en poäng som konstmuseet kan dra lärdom av, att mer tydligt göra gällande vilka åldersgrupper utställningarna riktar sig mot?
För gissningsvis vill nog varken kulturnämnen eller konstnärerna själva ha på sitt samvete att kidsen får för sig att inta grönsaker rektalt på hemkunskapen.
BT:s kulturskribent fortsätter:
 |
Ett annat sätt att se det är att man anpassar placering efter målgrupp. Få skulle nog se det som "censur" om SVT väljer att inte visa Fifty Shades of Grey en fredagkväll klockan 20, då det normalt är en sändningstid för den breda målgruppen med mycket barn som tittar. Likadant var det i de gamla videobutikerna; det första kunderna möttes av var inte hårdporr och splatter, utan mer typisk mainstreamfilm för de breda massorna. Man placerade inte heller Saw och Hostel bredvid Bamse och Pippi Långstrump bara för att skräckfilmsskaparna inte skulle känna sig kränkta och åsidosatta. Bildkälla: BT-artikel av Agnes Brusk Jahn |
Åldersgränser lockar nya målgrupper
De flesta vet säkert att åldersgränser sällan begränsar ett verks popularitet. Vilka tv-spel brukar vara mest populära? Rara gullegullspel eller ultravåld med 18-årsgräns? Ofta är det de senare.
Samma effekt hade kanske Only for the Wicked fått om den försatts med en åldersrekommendation. Folk (speciellt unga) hade garanterat blivit sugna på att se utställningen bara av den anledningen; det ger en nyfikenhet kring att se vad som är så barnförbjudet med den. Folk som i normala fall aldrig ens tänkt tanken på att gå på museum hade kanske masat sig dit.
Många unga har säkert inställningen att "det är ju bara gamla tavlor för gamla torrbollar" när de spontant tänker på konstutställningar. Med Only for the Wicked, samt serietecknaren Max Gustafsons dystopiska framtidsvision Samtidspsykos fick man ett gyllene tillfälle att spräcka den myten och bredda sin publik, men troligen blev nog inte genomslaget så stort som det hade kunnat blivit denna gång.
Den som möjligen kan ha hjälpt med att få fler unga besökare till utställningen är nog Maria Lindgren själv, genom att basunera ut att Wicked borde vara barnförbjuden. Gissa vilka som blir sugna på att se den då!
Även serietecknaren Max Gustafson bjöd på obekväm konst under titeln Samtidspsykos - en utställning som belyser farorna med det moderna informationssamhället. Den här dreglande soffpotatisen gav säkerligen många av de könsmogna besökarna kalla kårar. Småttingars psyke skulle nog påverkas än mer.
Foto: Jonas Gustafsson/Svennigt
Dubbla måttstockar
När det kommer till andra konstformer som film och tv-spel är det den mest naturliga sak i världen att de är försedda med åldersrekommendationer. Om inte annat minskar dessa risken att okunniga föräldrar kommer hem med en låda hentaiporr till lille Alvin, som önskat sig japanska animéfilmer i sjuårspresent.
Även för inspelad musik har det varit en självklarhet att skivor med mycket grovt språk får Parental Advisory-etiketter som vägleder den som vill undvika explicit innehåll. På samma sätt flaggas idag låtar med grova texter med "E" på Spotify. Något som kan vara behjälpligt för den som exempelvis skall välja ut musik till ett barnkalas.
Varför är det då så främmande när det kommer till annan kultur, såsom museikonst, teater och liknande? Jag tror delvis att det handlar om att man skiljer på kultur och "kultur". Konstutställningar och teater ses som finkultur och något man vill tillåta vara en skyddad verkstad. Film och spel å andra sidan, räknas fortfarande som skräpkultur för pöbeln, och är inte lika helig. Den kan både åldersbegränsas och klippas och skäras i för att passa in i den politiskt korrekta normen och för att inte provocera för mycket.
Konst har enligt BT:s skribent som uppgift att provocera. Antar att hon då bara åsyftar viss typ av konst, dvs. den som finns på museum, för jämför man med hur det funkar med film, tv och spel blir det väldigt tydligt att man då gör bedömning med helt andra måttstockar.
Live-event också skonade från "censur"
Eller har det kanske att göra med att det är saker som publiken upplever ”live” eller ”IRL” som är den avgörande skillnaden? I likhet med det faktum att museikonsten är lite av en skyddad verkstad så verkar konserter och annan liveunderhållning också vara det. Exempelvis kan man se den gamle chockrockaren Alice Cooper halshuggas med giljotin och skvätta fejkblod mitt framför barnfamiljer.
Samma sak var det med tramspellen Carl-Einar Häckner, som på Liseberg i somras högg en massa knivar rakt i pallet på sin varietékollega så konstblodet skvätte så det stod härliga till. Återigen, ingen åldersgräns, utan det var fritt för alla att beskåda i en park vars målgrupp till stor del utgörs av barn. Hade samma sak visats på film hade det förmodligen åkt på en 18-årsgräns direkt.
 |
| Häckner hackar huvud på Liseberg. På Svennigts systersajt CrowdSnapper finns fler bilder, för den som prompt vill se Carl-Einar grisa ner sig i fejkblod. |
Samma sak är det med akter som Fröken snusk och Elov & Beny, vars hela intellektuella tillskott till musikvärlden är trudelutter som explicit handlar om att bonka bäver och dricka drick. Båda når de ut till målgrupper långt under byxmyndig ålder genom sina konserter.
Visst förses många konserter och andra live-evenemang med åldersgräns också, men i de fallen beror det i regel på att man har alkoholförsäljning på området, och inte att uppträdandet i sig anses behöva en åldersgräns.
Självklart är det svårt att skydda sig mot att en artist oplanerat skulle säga eller göra något barnförbjudet på scen, men när artisterna har giljotiner, knivar och fejkblod i sina scennummer så bör man kanske inte tillgängliggöra det för barn i alla åldrar?
Man verkar utgå ifrån att underhållning live på scen inte har någon påverkan alls på folk, till skillnad med om den ses på skärm. Rimligen är det precis tvärtom, att det vi ser hända i verkliga världen framför våra ögon gör ett mycket starkare avtryck, men vad fanken vet jag.
 |
2020-talets variant på Ronny & Ragge fast sämre och utan humor; raggarballarna Elov & Beny. Här uppträdde de inför minderårig publik med sin pubertala epadunk om fylleri och kopulation. De som var någorlunda nyktra denna kväll hade nog hoppats på något mer mentalt stimulerande...som Sean Banan eller Samir & Viktor. Bildkälla: Recension i BT |
Jaha?
Vad tycker ni? Bör man ha åldersgränser på mer kultur än film, tv-spel och liknande?
Diskutera i smågrupper!
Skicka sedan ett fax med blommogram till vår text-tv-app och lätta era hjärtan!
Ytterligare info om utställningen Only for the Wicked
Nathalie Djurberg och Hans Berg har sin utställning på Borås Konstmuseum 10 juni–5 november 2023. Länk till konstmuseets sida om utställningen.
I videon nedan (från 2018) kan du se hur den dynamiska duon jobbar med sina verk.