 |
| Peg Parnevik uppträdde på Sommartorsdagarna i Borås och blev sågad till knäna i dagsblaskan för att hon haft det för lätt. Är det ens relevant i sammanhanget? Låt oss pladdra ut om det! Foto: CrowdSnapper (du hittar även mer bilder från konserten där) |
Peg Parnevik på Sommartorsdagarna i Borås - En recension av en recension
Många städer inuti vårt aslånga land anordnar gratis musikupptädanden under somrarna. Borås gamla långkörare Sommartorsdagarna avslutade sin korta säsong på fyra torsdagskvällar i juli förra veckan, med Peg Parnevik som huvudakt.
I år valde man att satsa för fullt på det yngre klientelet och förutom Peg hyrde man in pojken vars artistnamn låter som ett dansband; Theoz, verklighetens motsvarigheter till Ronny & Ragge; Elov & Beny, samt Hanna Ferm, som jag inte kommer på nåt putslustigt att säga om för tillfället.
För den lokala dagstidningen Borås Tidning hade det varit närmast tjänstefel att inte rapportera och recensera konserterna, då det är det roligaste som händer i Borås under semestermånaden. Och det märktes att det var semestertid då den lokala blaskan verkat skicka dit någon ofrivillig skribent med tvång varje torsdag istället för någon som uppskattar dessa audiovisuella små upplevelser.
En ny nivå av bitterhet
BT:s recension av den avslutande konserten med Peg Parnevik nådde en helt ny nivå av gubbasur bitterhet och sälta. Det lilla som gick att läsa om fröken Parnevik var mestadels en avhandling i hur orättvist tidningens recensent tyckte det var att uppvärmaren (rapparen L1NA), tvingades klättra sig fram i sin musikkarriär med egen kraft, medan Peg tydligen fått en musikkarriär i julklapp av sin pappa...eller nåt.
 |
| BT:s recensent är bitter över att hans mongoliska stjärtflöjtband inte får vara med i Så mycket bättre. "Vad, förutom karisma och sångröst, har Peg som inte JAG och mina sju strupsångare har?!" |
"Åtminstone en kapabel sångerska... men"
Recensenten medger motvilligt mot slutet av recensionen att Peg "åtminstone" är en kapabel sångerska med en skön scennärvaro. Dessutom har hon ett band med duktiga musiker på gitarr, trummor och bas. Men det räcker tydligen inte långt när Janten själv skall tycka till. Trots att uppvärmaren L1NA:s rappmusik framförs med uppenbara stödhjul och kryckor i form av förinspelad sång konstant dränkt i autotune så är tydligen detta mycket mer genuint och "kreddigt" för att det framförs av en vanlig tjej från "orten" med en småtrist, arrogant attityd.
Under sitt framförande verkade L1NA irriterad över att publiken inte dansade. "Varför ens komma hit då?" muttrade hon, som om hela torget var där för att se bara henne. För en som var oinitierad i hennes musik var det mest minnesvärda med konserten att diskjuckaren bakom den unga rapparen hade en rolig knapp som fick det att dåna på torget så löständerna skallrade.
I den lokala blaskan visar man dock tydligt vem man föredrar av de två sångfåglarna och vems ego man vill blåsa upp ytterligare, då man väljer att lägga en helsida på uppvärmaren L1NA och sedan en gemensam recension av båda artisterna. Även i den gemensamma recensionen ägnar man 80 % åt att fortsätta pladdra om för-akten, medan Parnevik ges några raders uppmärksamhet, där hon avfärdas på det mest tarvliga sätt.
...hon är ju trots allt ett "kändisbarn" = noll knallar av tio
När skribenten är klar med att höja rapptjejen till skyarna slänger han in en ren diskreditering av Peg Parnevik som artist helt baserat på att hon är ett kändisbarn. Det hela framstår vara skrivet i ren missunnsamhet, mest för att Peg heter Parnevik i efternamn. Hur hennes musik i själva verket låter verkar totalt irrelevant för tidningens musikrecensent som förmodligen inte ens brytt sig om att lyssna. Det är förstås mycket kreddigare bland sina recensentkolleger att bara avfärda "kändisbarn" och hylla mer obskyra akter, som L1NA i det här fallet. Skitsamma om det är bra eller inte, är det lite underground och från "gatan" är det ju alltid mer kräddigt, förstås. Tydliga recensentpoäng, rakt in på Strage-kontot.
 |
| Håll för näsan - L1NA la av en riktig feting! Uppslaget i BT där man valt att skriva en spaltmeter om uppvärmaren och några rader om huvudakten. |
Ironisk tankevurpa
Recensenten raljerar även över att Peg i en tidigare BT-intervju menat att hon är lite av en underdog då hon får kämpa med att bli tagen på allvar som artist på grund av sin bakgrund. Och mycket riktigt valideras detta av att samma recensent avfärdar henne direkt på vad som förefaller vara ren jantementalitet och avundsjuka, så vad det är han inte förstår med hennes resonemang är det nog bara han själv som kan försöka bena ut.
Med tanke på hur hon mottas i jante-Sverige är det kanske inte så konstigt att hon hellre i bor i USA, för den delen.
 |
| Och när konserten var slut gick säkert vissa på semester, medan andra började jobba dagen efter, eller är arbetslösa. ORÄTTVIST JU! 😒 Skriv några spaltmeter om det också i nästa musikrecension, vettja! |
Få vägar som leder till svensk mainstream
Sedan är det rätt löjligt, hela det där resonemanget att riktiga artister minsann tvingas hanka sig fram för att bli nå de stora massorna. Och de flesta når inte så långt i dagens medielandskap alla streamar olika saker och har få gemensamma band/artister som mer eller mindre "alla" känner till.
En mycket stor andel av de artister som lyckats ta sig igenom bruset på senare år och som gemene man känner till, har fortfarande gått via gammelmedia och tagit snabbspåret genom antingen Mellon eller Idol. Eller så har de ett känt efternamn, som i fallet med familjen Wahlgren/Ingrosso. Och alla tre sätten får per automatik skitnödiga musikrecensenter att rynka på näsan.
Det räcker att se tillbaka på tidigare års upplagor av Sommartorsdagarna i Borås. När man har försökt välja ut folkliga artister och uppträdanden som kan locka folk i alla åldrar, var har man sneglat? Melodifestivalen, och till viss del; Så mycket bättre. Och även i årets upplaga har alla huvudakterna utom Peg Parnevik deltagit i Mellon, så det var uppfriskande i sig att få något annat än bara melloartister för en gångs skull.
Värdig avslutning
I min mening var det ett energiskt och färgstarkt uppträdande vi fick se från Parnevik. Dessutom det enda framträdandet (bortsett från raggarna som jag skippade), som hade elgitarr i sitt ackompanjemang. Bara en sån sak. Hon är en smula rockigare live än på skiva, mycket förstås tack vare bandet på scenen. Vad jag har förstått så kommer kommande material även vara lite mer punkigt till att börja med, vilket kommer bli intressant!
Även om vi på Svennigt föredrar distade gitarrer, tungmetall, pung-krock och bom-chaka-laka med en skvätt lime till, så brukar det när Sommartorsdagarna försöker rocka till det på sin höjd bjudas på nåt lökigt nostalgiband som tolkar gammal gubbamusik, så då känns det här lite mer fräscht ändå.
Peg var i Svennigts tycke helt klart höjdpunkten på årets säsong och blev en värdig avslutning av den korta säsong vi bjöds på detta år.
BT:s recensent pratar om hur tydliga kontrasterna var mellan kvällens akter. Så långt håller vi med. Peg var dock inte den som kändes anonym i sammanhanget.