TV/"MUSIK" | Då var schläger-cirkusen igång igen med den första pandemianpassade deltävlingen avklarad. Vi fick här bl.a. se grötgormande göteborgare, Bingo-Lotto-schlager och en dum-dum-dum dum-dumdi dum-dum cover på Jamiroquai. Dags att summera eländet!
(Det är ju inte så att det händer något mer spännande i nöjesvärlden, mitt i denna eviga corona-pantomim.)
Blir det ens någon Eurovision då?!
Innan man ens börjar pladdra om den svenska "mellon" bör man adressera pellefanten i rummet. För vissa ställer sig kanske frågande till varför man ens bryr sig om att anordna en melodifestival, det blir väl säkert ingen ESC ändå. Eller?
Egentligen förstår jag inte varför man rent praktiskt nödvändigtvis behövt ställa in ens förra året. Hade man inte bara kunnat samla in videor på alla framföranden och låta folk rösta på dem? Antar att det beror på gamla tävlingsregler om att bara X antal personer får finnas på scen och framföra musiken etc, vilket förstås blir omöjligt att kuntrollera i en förinspelad version. Men ärligt talat, vem bryr sig? Många kockar lagar inte nödvändigtvis en snaskigare soppa. Nu, ett år in i pandemin, borde arrangörerna i alla fall vara lite mer förberedda och åtminstone ha övervägt andra sätt att genomföra tävlingen. Men den som överlever fyra veckor till med tjo och tjim i rutan, får se.
Jubel på burk
Mello utan ballonger och publik, hur funkar det egentligen? Det kändes lite som ett genrep. Eller ett torrsim, främst med ovissheten kring ESC i bakhuvudet. I en öde studio blir det ju inget vidare partaj, och kan tänka mig att tävlingsdeltagarna inte känner samma pepp och därmed inte tänder till det där lilla extra. För att undvika ljudet av syrsor efter framförandena valde man dock att lägga på burkjulbel. Som tonade in och ut, för att göra det extra uppenbart att det inte var på riktigt.
Bidragen, då?
Skall vara ärlig med att jag missade första 15-20 minuterna under livesändningen och kom in lagom till Lillasyster, men har sett om det jag missade på SVT Play för att ge alla bidrag en rättvis bedömning.
I vanligt ordning missade jag inte mycket, då den första kvarten innan första låten bara är ren tomgångskörning. Och så även denna gång, fast ännu mer torftigt och mer intetsägande, där programledarna Lena Philipsson och Christer Björkman står i en öde studio och pratar minnen och ger varann stela komplimanger. Gäsp.
När jag såg tävlingen live i rutan, kändes allt efter Lillasyster som business as usual, med uddlös skvalmusik som går in genom ena örat och ut genom det andra.
Men jag gör mitt bästa för att sammansätta hissmusiken.
1. Kadiatou – One Touch
90-talet går igen nu, och det märks av i den här låten, som bjuder på modern danskpop med en viss doft av 90-talets eurodance á la Haddaway. Låten, som framförs av tävlingens yngsta deltagare, är rätt svängig och känn som den skulle funka. Så naturligtvis gick den inte vidare.
Hängde med i Aftonbladets chatt under tävlingen och kunde där läsa att framförandet var där det brast, även om låten rentav skulle kunna vara deltävlingens bästa. Men tja, skrevdansen och cykelbrallorna var jag möjligen lite skeptiskt till, men vad vet jag om vad som är inne bland kidsen idag...
2. Lillasyster – Pretender
Den första av två göteborgsorkestrar som lyckats charma Björkman in i årets mello. För de som inte känner till Lillasyster, så frontas bandet av den grötgormande tjommen från Lok, som den oinitierade säkert inte heller känner till. För den som mest lyssnar på P1 eller svensktoppen är det brötmusik vi snackar om, på ren svenska.
När låten introducerades av fröken PH, nämdes att Lillasyster hade utlovat den hårdaste låten under årets mello, vilket skulle kunna ses som en pik till Tafsar-Ralf Gyllenhammar och Mustasch. Vet ej om deltagarna fått höra varandras bidrag i förväg, men det är ju lite av ett extraordinärt år i schlagersammanhang, med hela två rockorkestrar med i startfältet. Vanligtvis har detta bara varit 0 eller ett halvt på sin höjd.
Om första bidraget andades 90-tal, känns denna deriverad från det tidiga 00-talets nu-metal. Efter ett lågmält intro tvärvänder det hipp som happ och Loket gormar på för kung och fosterland. Vi bjuds under låtens tre minuter på lugna balladpartier, brötiga bryggor, stamp och klapp, och inte minst hookiga, klämkäcka refränger. Alltsammans mitt inuti ett hav av eld. Låten sätter sig skapligt och var väl värd att gå vidare, om än bara till "andra chansen".
Markus Larsson på Aftonbladet beskrev dem som ett lillasyskon till Limp Bizkit, vilket känns som en ganska träffsäker iakttagelse. Han blev förvånad över att de tog sig till andra chansen, vilket känns märkligt i denna schlagerbalja av mellanmjölk. Och som vi alla vet; finns det en låt med som sticker ut, så tenderar ju den att samla röster från folk som uppskattar den genren. Rock är dessutom folkligt och att vara ensam i den genren borde ju nästan innebära direktbiljett till åtminstone andra chansen. Annat hade det väl varit om de spelat en bossanova, som har en mer begränsad skara lyssnare, även om Lena PH verkar tro att det är det nya heta.
Jag vill ha gröööööt!
3. Jessica Andersson – Horizon
Ja, vad skall man då säga om det här spektaklet? Låten känns, som Markus Larsson nämnde, som en typisk låt att framföra på välgörenhetsgalor och sportinvigningar. Pompa och ståt med körsång och stora, fladdriga tyger. Och så Jessica i mitten, redo för kamp i sin finaste Wonder Woman-utstyrsel.
Givet konkurrensen, hade jag nog skickat denna till andra chansen i alla fall. Men så skedde icke!
Wonder Woman
4. Paul Rey – The Missing Piece
Snark. Framfördes ens en låt? Det här är musik som är så timid att man inte ens märker av den. Jag är förmodligen helt fel publik, men jag minns att han var med förra året och hade en precis lika intetsägande låt då. Nästa!
Klumpfot!
5. Arvingarna – Tänker inte alls gå hem
Välkommen till Bingo-Lotto 1989! Nu blir det lättsamt och käckt med Arvingarna som vi lärt känna dem med fjolårets "I Do". Hörde att Arvingarna var barnens favoriter förra året. Gissar att de blev det nu med. Här blir det mer tramsiga julklappsrim på svenska och en görklämmig refräng, enna. Gåbandet kom till användning lite också. Det var ju roligt.
UPP MÉ NÄVEN OM NI GILLAR KARLAR!!
6. Nathalie Brydolf – Fingerprints
Rödtott i tajt paljettklänning med powerballad som skulle kunna vara tagen ur Frost. Finstämd och avskalad låt med hjärta och smärta om att bli berörd av någon och sen bli lämnad. Ytterligare en låt jag hade gett en biljett till andra chansen. Men så tyckte icke andra svennebananer.
7. Danny Saucedo – Dandi Dansa
Här kommer låten för er som tyckte texten till "In the klabb, klabb-klabb, klabb klabb klabb-klabb" var lite för invecklad och svår att komma ihåg. Jag förstår inte vad det är med karln som drar till sig röster. Har svårt att tänka mig hur man skulle kunna göra något töntigare om man ens försökte. Är det som att när det når en viss nivå av töntighet tycker folk det är coolt, eller vad? Hade det varit med ironi och självdistans hade jag fattat, men både Dennis Suicido och hans gelikar som Benjamin Ingrosso och The Foooooo/Fo&O verkar ju tamejf*n ta det på fullaste allvar, vilket man inte anna än häpnar över. Tydligen blev det ju totalt hus inuti helvete när Dannyponken bara slutade tvåa nåt år.
I år har han gjort en tramsigare variant av "In the klabb klabb-klabb" på svenska, där den store livsfilosofen berikar oss med ny högklassig lyrik i form av "Jag blir dum dum, dum dumdi dum dum, dum dum av dig. Kom hit och dan dan dan, dan dandi dansa, dansa med mig." Totalt jä*la läppspeleri, med andra ord.
Dennis har nollnings-overallen på. Går han inte direkt till final har han utlovat byxryck på varenda jä*el som kommer i hans väg.
Bortsett från det har man snott det mesta från Jamiroquai, både vad gäller sångstil och röstläge, till att få "groove" i låten. Fast nu snackar vi Danny Suicido, och då blir det förstås per automatik hundra gånger töntigare. Vad som dock gör efterapningen extra uppenbar är att Danny dessutom snott konceptet till videon för "Virtual Insanity" rakt av. Vi som var med redan 1996 vet att den var enormt populär och visades på MTV för jämnan när det begav sig. I videon glider Jamiroquai runt i ett kubiskt rum, medan kameran är helt stilla. Tänk vilket udda sammanträffande att Danny lyckas kommer på precis samma idé alldeles själv, 25 år senare.
Danny Suicido var den första att gå direkt till final, och under riggningen på scenen har man klippt in inslag där scenografer och liknande pratar om framförandet som om det är något helt unikt som INGEN gjort förr. "Idén kommer från Danny själv" säger någon i teamet. Jo, tjena... Svårt att hålla sig för skratt.
Här har ni Dannys bidrag, i bättre version.Sammanfattning
Kan sammanga hela spektaklet med att de två första trudelutterna med Kadiatou respektive Lillasyster kändes mest relevanta. Till andra chansen tyckte jag de båda damerna Brydolf och Andersson gott kunde gå.
Svenska folket vill dock uppenbart ha korvparty i finalen, då de med kirurgisk precision röstade ut alla damer och samtidigt behöll alla gubbar i tävlingen.
SVENNiGT-redaktionens försenade tipsrad
Direkt till final:
Lillasyster
Kadiatou
Andra chansen:
Nathalie Brydolf
Jessica Andersson
Gå hem och kamma er, för F-@-N:
5. Arvingarne
6. Paul Rey
7. Dennis Suicido
Svenska folkets skitröster
Direkt till final:
Danny Saucedo
Arvingarna
Andra chansen:
Paul Ray
Lillasyster
Utslagna:
5. Jessica Andersson
6. Kadiatou
7. Nathalie Brydolf
Nästa deltävling
Redan nästa vecka får vi återse Dotter, som egentligen var den självklara vinnaren förra året. Kanske får Dotter träffa Lillasyster vad det lider. Papa Dee slipper vi nog se. Mother Love Bone hade dock inte varit helt fel i denna lilla familjeåterförening. Christer Björkman kan ta sången. Fixar ni det, SVT? Bra.