Thomas Järvheden på fackmöte (Stand-up på Folkan, Borås - recension)

En fördel med att vara med i ett fackförbund som Unionen, är inte bara att man får en fin, sprillans ny medlemstidning att lägga i papperskorgen varje månad.

Ett par gånger om året bjuds även en fullfjädrad rikskändis in till byn för att hålla låda under en kväll. Ofta är det komiker och skådisar av det mer lättsamma slaget som får äran att besöka Knallestaden. Och då det är facket som anordnar uppträdandena, har lådorna som hålls ofta någon slags förankring till arbetslivet. Ibland är kopplingen mer påtaglig, där man försöker sig på att kombinera nytta med nöje (s.k. infotainment, eller pekpinneunderhållning), medan andra "föreläsningar" mer är långsökta ursäkter att sitta och flabba bort medlemmarnas surt förvärvade fackavgifter i en timme.

Renodlat löje, trots omständigheterna

En Järvhed med gura.

Thomas Järvhedens anförande, löst kopplat till ämnet humor på arbetsplatsen, kvällen till ära, var lyckligtvis av det senare slaget, helt befriad från goda råd och uttjatade moralkakor för strebers och karriärister som vill hävda sig på arbetsmarknaden. Här var det renodlat löje som gällde. Järvheden på fackträff är i mångt om mycket samma Järvhed som kan ses på RAW eller annan standup-scen, vilket är uppfriskande att se.

I traditionell Järvheden-stil bjöds fackpampar tillika vi andra, vanliga, människor på kiss-och-bajsskämt blandat med putslustiga visor à la Adam Sandler-light, ackompanjerade på akugura. Och så blev det de obligatoriska Robban Broberg, Tommy Nilsson och Tommy Körberg-imitationerna, förstås.

Trots att lustigheterna inte alltid är helt politiskt korrekta, där det stundtals glider in i ren lyteskomik (se översta bilden, där en tjomme med ett egendomligt ticks förlustigas) och både handikappade och homofiler skojas med, känns humorn ändå väldigt snäll i dagens mått mätt. Mycket ligger förstås i framtoningen och hur skämten levereras. Trots sin bakgrund från succéprogrammet (ironi-varning) "Rostad" i SVT, som uttryckligen gick ut på att kasta paj på kändisar dumma/mediekåta nog att vilja ställa upp, är Järvhedens ståupprutin denna afton helt befriad från personangrepp. Humorn är även påtagligt varmare än vad tuffingar som Magnus Betnér och Messiah Hallberg satt som standard.

Viss skåpmat bjöds det på

En Järvhed med manus.

Mycket av materialet kändes igen sedan tidigare, såsom den sanna historien om någon stackare som bajat ner sig i en hiss och smaskat i sig kvarlämningen efter att ha suttit instängd i över en vecka, utan vare sig mat eller vatten. En väldigt allvarsam företeelse, förstås. Självfallet inget att skratta åt... (ironi-varning) Flabben slog naturligtvis som spön i bänkraderna, trots att hela upplägget repriserade tidigare uppträdanden i bl.a. RAW på Kanal 5 och tydligen även på Ladies' Night, enligt egen honom själv. Han skäms inte för att satsa på säkra kort, Järvheden. Och så länge de funkar så är det väl inte nödvändigtvis av ondo. Att helt fräscht material skulle hostas upp för ett enkelt dussingig i Borås är kanske också att sätta förväntningarna väl högt på karlstackarn.

Trots att gagsen i sig känns igen, får Järvheden under sitt heltimmeslånga uppträdande även tid att till övergångar, till skillnad från i en renodlad standup-rutin, som av naturliga skäl mer bara är en komprimerad uppradning av lustigheter tagna ur sitt sammanhang. Och det är i transportsträckorna mellan flabbkavalkaderna han bjuder på mer spontana, humoristiska betraktelser. Bland annat får en av landets mest malplacerade konstverk -- Borås egen nio meter höga Pinocchio-staty -- en välförtjänt, om än förutsägbar, gliring.

Det blev kort och gott en trevlig tillställning med Thomas Järvheden, även om YouTube-klippen jag synade kvällen innan gjorde sig påminda och delar av uppträdandet blev då förutsägbara. För biljettpriset på 0 kronor finns dock inte mycket att klaga på!

/JdS