 |
| Metal Allstars Sommartorsdagarna i Borås 26 juli 2012 |
Folkhemshårdrock, med annat ord. Utan att i förväg ens känna till denna ”nya” grupps existens, kunde jag direkt ana oråd bara genom att läsa dess bandnamn i dagstidningen. Band som heter vad de (försöker) spela brukar sällan vara särskilt kreativa lirare. Och med ett bandnamn så fantasifullt som Metal Allstars, kan man knappast vänta sig någon världsomvälvande musikalisk upplevelse. Eller?
Nåja, tänkte jag. - Man slapp ju i alla fall Borås eget, ständigt återkommande coverband Rydell & Quack detta år. Alltid något. För de som inte är bekanta med denna orkester så det i sin essens ett äkta par i yngre medelåldern som spelar elgitarr blandat med saxofon, vilket de håvar in miljoner på varje sommar. Om man skall beskriva deras sound, så påminner det mycket om dansbandsmusik, fast med distade gitarrer och baskaggar. Eller, om man så vill, Vikingarna på anabola. Detta oavsett om det är redan nämnda Metallica, AC/DC eller Coldplay man försöker efterlikna. Svennarna gillar det, dock. Det märks på folkmassorna som masar sig ut ur sina husvagnar varje år för att digga och stampa takten med en ljummen burk-Falcon i näven.
 |
| Pontusar. Norgren (Hammerfall) på gura till vänster och Egberg (The Poodles) på bas, till höger. |
BT:s recensent tyckte att Hammerfall-gitarristen Pontus Norgren var kvällens stjärna: ”Hans solon sitter precis där de ska och river genom skymningen. Det är hårt, det är vackert.”Jag undrar varför. Riffen till gamla dängor som Holy Diver (Dio) är väl knappast något nytt under solen. Solona ger ju däremot lite utrymme att briljera. Men trots att dessa sällan överensstämmer med originalen, känns de lika fantasilösa som planlösa. Jag är i ärlighetens namn inget stort fan av hårdrockens ständigt så obligatoriska gitarronani, men de solon som bjöds på denna kväll kändes påtagligen mer som utfyllnad än själva höjdpunkten i låtarna. ”Solona orkar jag inte lära mig. Jag bara kör lite skalor, det blir nog bra”, kan jag tänka mig att snacket gått, nere i replokalen. Inget att ringa hem om, med andra ord, som de säger borta i väst.
 |
| Ginger Wildheart? |
Betyg, ellerrrrrr?
Om jag skall försöka betygsätta eländet, så var konserten rent musikaliskt tämligen underväldigande. Naturligtvis kan man inte vänta sig något alldeles nytt under solen när det handlar om coverband. Men jag kan nog tycka att låtvalet kändes en aning tafatt och oinspirerat, även för ett publikfriande coverband med och för gamla hårdrocksrävar. Framförandet i sig likaså. Det gick för det mesta på tomgång, bortsett från sångaren, som var betydligt hungrigare än sina scenvana bandkollegor som gick helt på rutin. Vad jag saknar är lite edge; något som ändå gör att bandet sticker ut. Istället blir det som att lyssna på ett soundtrack till något av de tidiga Guitar Hero-spelen, där alla låtar bara var covers. Lite av Rydell & Kvacks ”charm” är ju att de gör låtarna till sina egna, med blandat resultat, förvisso. Metal Allstars känns då snarare som ett Sikta mot stjärnorna, med enbart gamla hårdrockslåtar på menyn.På en skala där 280 är ganska dåligt, 16 är rätt bra och 49 är världsklass, så blir betyget för denna konsert:
-3.57
Förresten...
 |
| Therapy? får klibbiga fingrar... |
- Kanske det, men förra årets upplaga var faktiskt betydligt bättre än vad jag vågat hoppas på. Vissa av gubbstrutsarna rockade faktisk på riktigt, tro det eller ej. Värda att kolla in, även om man inte är stort Beatlesfan (vilket jag naturligvis inte är) - om tillfälle ges!
Och för oss västgötar som gillar rock utan en massa solon och falsettsång, spelar Fu Manchu och THERAPY? på Götet och närmare bestämt Sticky Fingers i höst. Det blir trevligt, det, va.
Tjipp på er till dess!
/JdS-redax