Dumskallen recenserar: Lisa Miskovsky live i Borås - en recension av en recension

Lisa Miskovsky, live på Sommartorsdagarna i Borås
(12 juli, 2012)

KONSERT | Sist jag såg Lisa Miskovsky livs levande, var en sömnig fredag på Sagateatern förra våren. Då var det avskalade versioner på mandolin och akustisk gura som gällde. I går kväll var Lisa Miskovsky åter på besök i Borås stolta stad och uppträdde på torget i ett evenemang kallat Sommartorsdagarna, där en folklig artist varje vecka gästar torget och uppträder helt utan inträde, inför stadens skattebetalare och snyltgäster tillika.

Då detta skatte- och reklamfinansierade "gratis"-evenemang normalt bara brukar bjuda på schlager och dansbandsmusik, var jag glad att en musikant jag faktiskt har någorlunda koll på äntligen blev inbokad. Och visst var det en trevlig och småmysig konsert, som väntat när fru Miskovsky, eller Missan som hon gärna blir kallad, står på scen. Så där härligt energisk och glad i hågen som vanligt, med aku-guran i högsta hugg.

Men så läste jag dagens löjeväckande tafatta recension i dagstidningen BT, vilken inte bara innehåller dumheter och trams, utan även rena faktafel. Således höll jag vid dess läsning nästan på att skratta röven ur led...

Världens oseriösaste, mest utbota korkade dagstidningsrecension sedan tidernas begynnelse

Dagens recension av konserten i Borås Tidning, författad av en Inger Melin gjorde mig en aning bestört. Inte för att den gav oförtjänt negativ kritik, vilket den inte direkt gjorde, utan snarare främst för att recensenten ifråga verkade ha stått längst bak och sovit under halva konserten. För att förtydliga vad jag grundar detta på, kommer här några skrattretande citat ur fru Melins recension:

"Hon och hennes band spelar i femtio minuter."

Tio meter ifrån scenen och med klocka på armen, kan jag intyga att Lisa med orkester gick på scen cirkus 21:03 och gick av 22:10... "You do the math", som de säger borta i väst.

"Lisa Miskovsky spelar hockey och åker snowboard och hennes låtar verkar lika jordnära. Det hördes inte alltid långt bak på torget vad hon sa."

Inger Melins löjeväckande konsertrecension i sin helhet.

Hmm...okej. Här var det tvära kast i meningsuppbyggnaden. Skall detta föreställa någon slags halvdan haiku eller? Och WOW, vilken research! Att Lisa spelar hockey och åker snowboard står ju bara i cirka 95% av allt pressmateriel om henne. Imponerande förvisso, men måste en framgångsrik musikers idrottsprestationer verkligen ältas varje gång?

Andra meningen, sedan... "Det hördes inte alltid långt bak på torget vad hon sa."
Har på fullaste allvar svårt att hålla mig för skratt när jag läser den raden. Recensenten från stadens ledande dagstidning står alltså längst bak och hör knappt konserten. Proffsigt, BT!

Vad recensenten gjorde så långt bak förstår jag bara inte. Bara en kvart innan konserten började, var det fortfarande tämligen tunnsått med folk precis framför scen, så det hade inte varit några som helst problem för lilla Inger att uppleva konserten på nära håll, om hon bara behagat var på plats i tid. Istället dräller BT:s skribent tydligen till torget i sista sekund, ställer sig längst bak och grundar sin recension på denna mycket givande [sarkasm] konsertupplevelse. Kan man på fullaste allvar förvänta sig att höra varenda stavelse som yttras glasklart om man står i andra änden av torget?


Senare fortsätter Inger med följande skrattsalva:

"Själv väntade jag på Lady Stardust som hon slog igenom med 2003, som låg på Svensktoppen 23 veckor och som jag toklyssnade på. Den kom inte."

Hahaha! Jo, Inger, Lady Stardust spelades. Som ett av extranumren. Men då hade väl BT:s skribent redan gått hem. Lisa med band var ju av scen i hela 30 sekunder, medan strålkastarna fortfarande var igång och scenarbetarna höll sig borta från scenen. Vem hade kunnat ANA att det skulle bli extranummer då [sarkasm]? 

Megahiten "Driving One of Your Cars" som spelades för jämnan redan två år tidigare (2001), har dessutom fru Melin uppenbarligen aldrig hört. För den var väl varken med i Svensktoppen eller schlagerfestivalen, vilka är de enda kanaler recensenten verkar använda för att finna spännande, ny musik...

Ovan: En låt som fröken Inger tydligen aldrig hört.

Här är en annan skojig punchline, signerad Inger Melin:

"Jag gillar det. Uppriktigt: det är sån här musik alla festplatser borde spela. Det skulle inte bli något stök."

Till skillnad mot den vilda, bråkiga pöbel som hårdingar som Sven Ingvars, Darin och Sonja Aldén brukar dra, menar du? Trevligt att du väljer att skriva en uppriktig recension denna gång, dock! När du inte gör det, kommer du skriva med det då också? - "Den här konserten var dålig, men det menar jag inte på riktigt, det har redaktören bett mig skriva."

Ja, kors i taket, vilken recension!


Det är bara att tacka för alla skratt, Inger. Det var underhållande läsning, detta! Snälla BT, kan ni inte nästa gång låta vilken svennebanan som helst ur publiken skriva era konsertrecensioner. Jag skulle då förmodligen inte märka någon skillnad! I alla fall inte till det sämre.


Skål!

Läs hela Ingers recension på bt.se

/JdS