SOMMARTORSDAGARNA | I torsdags var det dags för en ny utekväll på Borås glada torg, med ett nytt ”artist”-uppträdande.Som de flesta boråsare känner till, så är programmet i Sommatorsdagarna mestadels befolkat av artister kända antingen från schlagerfestivalen eller Svensktoppen. Men varje år försöker man även skrapa ihop till en torsdagkväll tänkt att locka lite annan publik, med hjälp av ”rockmusik” av något slag. Hårdrock är i sig redan väldigt folkligt, vilket lustigkurrar som Gylf Rallenhammar och Kickan Pudelberg med all tydlighet lyckats bevisa. Försök nämna ett enda underhållningsprogram i TV-etern som någon av dessa gynnare inte redan varit med i och flamsat.
Hursomhelst, så känner uppenbarligen inte de bokningsansvariga för Sommartorsdagarna att ett normalt, populärt rockband är tillräckligt folkligt för svennebananerna. Nej, om det skall vara otäcka gaphalsar och elgitarrer på scen, då får det bannemej enbart spelas gamla väl beprövade hits som var svenne hört minst 50 gånger. Annars blir det ju alldeles för exotiskt, farligt och udda, inte sant?
Ständigt folklige Gylf Rallenhammar hinner naturligtvis med en tur i Körslaget också - mellan Doobidoo, Så ska det låta, Halv åtta hos mig och Sing-a-long. Låtarna skriver ju ändå sig själva, bara att harva lite Drop-D-ackord och gorma på Göteborgs-engelska så blir alla nöjda och glada.
Metallica - kan de då enas om. De känner man ju till. Och Poodles, förstås. Det var ju de som var med i schlagern det där året som Lordi vann. De gillar vi ju också. För att de vann, alltså. Annars hade det ju varit på tok för otäckt att lyssna till - sådan bullrig, grötig finsk kakofoni!
Hårdrock är ju en väldigt farlig musik, så det gäller att satsa på säkra kort, tydligen. Då blir det prompt något ostigt, slätstruket (läs: "svennevänligt"), publikfriande coverband så fort svennen skall försöka sig på att vara så där lagom hårda och tuffa.
Fråga kolon - Finns det verkligen inga riktiga orkestrar som ställer upp för en billig(are) peng?
Läs vidare i del 2!